söndag 3 mars 2013

Fantastiska Trion!

Känner att det var längesen jag skrev om mina Tre och bara dem, tänk så mycket som har förändrats på de år jag haft dem, vad vi utvecklats tillsammans!

 

Jester min fina snälla kille som alltid finns där vid min sida, tätt intill! Han är världens snällaste mot alla men ogillar hanhundar som är för mycket på. Har aldrig sett honom någonsin göra något dumt, tror inte ens han kan. Han tjuvar inget, startar aldrig bråk, snäll mot alla människor, ja han är verkligen en guldhund med ett hjärta av guld som verkligen älskar hela sin familj även om matte är bäst!
 
 
Lös kan jag ha honom nästan överallt, är han själv lös så bryr han sig inte om råddjur som hoppar mm även om det är spännande att spana lite. Han har gått från att vara en kille med mycket bus i sig när han kom till mig den 16 oktober 2009 till att nu vara en mogen herre som inte är så mycket för bus, springa älskar han men det räcker. På promenaderna går han alltid vid din sida om han inte går lös förstås och söker ofta ögonkontakt, vill absolut inte göra fel utan vill bara att man älskar honom hela tiden och kan man göra annat!
 
 
Träning har inte varit Jesters starka sida, det där med klicker mm har han inte förstått sig på, gör det själv har hans inställning varit på äkta vinthundsvis. Idag har vi kommit förbi det och han tycker det är kul att göra saker tillsammans och i vår hoppas jag att vi ska börja en Rallylydnadskurs han och jag.
 
 
Jester är min trygga kille här hemma som visar de andra vägen men samtidigt är nästan larvigt snäll för de andra får göra precis vad som helst för honom som ta hans hundben ur munnen på honom. Väntar alltid på sin tur när det vankas gott eller när man kommer hem, trängs inte utan står snällt där och väntar, även om han hoppar en del när man kommer hem men bara om ingen annan är i vägen. En bästa kompis i alla lägen!
 

 
Finns inte ord för hur mycket han betyder för oss här hemma, Lillhusse säger ofta med kärlek i rösten MIN Jester. Vår älskade röda prins!
 
 
 
Yougi är vår lillkille här hemma, han kommer undan med det mesta, bortskämd ja! Han är äldst i flocken och den som var rädd när han kom och en del rädslor sitter kvar som rädsla för män han inte känner.
 

Yougi är den som med all säkerhet utvecklats mest sen han kom till oss den 5 februari 2010. Hem till oss kom en rädd kille som var rädd för allt, idag är det bara främmande människor som fortfarande kan skrämma honom men han försöker inte fly som förr utan kan kika på avstånd för att sen faktiskt kunna gå fram och hälsa. Cyklar och mopeder blev han galen när han såg, de skulle jagas… nu kan han fortfarande spänna sig när vi möter cyklar och mopeder man han vet så väl att han inte får jaga eller skälla på dem. Hundmöten var ett tag jobbigt, han skällde på alla hundar vi mötte efter ett par månaders träning skällde han när vi passerat hunden istället till att nu aldrig skälla vid hundmöten. Däremot kan han pipa och vifta på svansen om han ser någon han tycker ser ut som en skoj kompis vid möten och det överlever vi här hemma.
 
 
Ja han har helt klart gått från en rädd liten kille till en herre med rätt gott självförtroende, men matte har nog inte riktigt hängt med så han är fortfarande vår bortskämda här hemma. Yougi är faktiskt den som bakom vår rygg hittar på hyss, öppnar grinden in i köket, hoppar upp på köksbordet, tjuvar saker från diskbänken, kissar inne ibland fortfarande som den hanhund han är. Kanske dags för matte att ställa lite mer krav på lillkillen, träning tex det avskyr han och det förstår jag för han är sin egen herre. Han väljer oftast att sova i det rum där vi inte är och ni ska inte tro att han kommer och möter oss vid dörren när vi kommer hem, varför det han sover ju gott där det är varmt och skönt och han hör ju vilka det är som kommer. När han sen vill eller det prasslas med mat då kommer han, speciell och sin egen det är min Yougi, vi har äran att leva tillsammans med honom så är hans inställning.
 
 
Även Yougi har ett hjärta av guld och är den snällaste man kan tänka sig, en lugn herre som inte har mycket bus i sig alls, han sover helst om dagarna. Han älskar långpromenader men springer sällan mer än något varv, sen har han alltid bråttom hem till varma sängen. En älskad, bortskämd äldre herre som är sin alldeles egen det är vår Yougi det och på något annat sätt vill vi inte ha honom.
 
 

Gilly, mattes älskade galenpanna! Ja skriver mattes för hon är verkligen min hund och bara min. Lyssna på husse varför det… kommer husse och stör då kan man till och med morra lite. Min prinsessa står mig oerhört nära vi har en mycket speciell relation hon och jag, vi är nog rätt lika, lika envisa, älskar att göra saker tillsammans och soffhörnet är en bra plats.


När Gilly kom till oss den 19 augusti 2010 så kom det ut en svart, sprallig skönhet ut ur transportburen och ja precis så är hon än idag. Hon har fyllt sina fyra år och borde vara en lugn värdig dam men det vet hon inte vad det är… hon är fortfarande som ett härligt yrväder även om hon förstås som alla Greyhound älskar att slöa inomhus i soffan eller sängen. Gilly har ett stort behov av aktivering och är den som blir rastlös om det inte händer något. Hon är kanske lite speciell för att vara Greyhound men hon älskar att träna, jag tror att det mycket beror på att vi startade med klickerträning så fort hon kom hem till oss, så hon har fått ett behov av sån mental aktivering men sen är hon en aktiv Greytik ingen slöflock.


Gilly är den när man tänker tillbaka som vi fick jobba mest med. Grabbarna de flöt mest bara in här hemma, även om Yougi var rädd så behövde han bara vara och få tid. Gilly krävde en del av oss som träning och regler, hon visste tex inte hur man skulle vara tillsammans med andra hundar i lek och ville gärna äta upp småhundar vi mötte. Med Jester som läromästare hur man lekte lärde hon sig det rätt snabbt med munkorg på sig, promenader tillsammans med en go vän och hennes Papillon även då med munkorg gjorde att hon förstod att småhundar är just små hundar. Ja vi har fått jobba en del men även hon flöt förstås in här och landade i flocken på ett sånt gott sätt, hon blev vår krydda här hemma. Lite hyss ställer hon fortfarande till med precis som när hon kom, hon tuggade sönder en del när hon kom vilket hon nästan slutat med men toa- och hushållsrullar, plast-och pappkassar sånt kan vi inte lämna framme om vi går hemifrån, då får vi städa. Sno mat det kan hon… hon har lärt sig precis när hon kan ta från Lillhusse, hon ser på en gång när han tex är inne i TVns värld och inte märker henne. Hon är vårt busfrö och den som ger oss många skratt varje dag, för tokigheter det bjuder hon på varje dag.


Tillsammans har hon och jag gått grundkurs i Rallylydnad och nu till våren hoppas vi på en Rallykurs till, en fortsättning inom grundkursen. Även Gilly har ett hjärta av guld och så snäll mot alla men hon har en annan skärpa än grabbarna här hemma, hon svarar upp om någon skäller eller morrar på henne vid hundmöten tex och kan som sagt morra lite åt husse. Men i de allra flesta lägen är den mest goa och älskvärda hund du kan tänka dig, en hund som tittar dig rätt in i ögonen och ser ut att bara förstå alla dina innersta tankar, den som precis känner hur du mår när du kliver upp på morgonen. Mot Lillhusse har hon ett stort tålamod och är den som står vid hans sida så han har stöd när han ska sätta på sig skorna, nosar igenom hela honom när han varit iväg och låter honom göra nästan vad som helst. Husse får stå ut med att hon piper efter matte, väljer att slå dövörat till när han pratar med henne mm, ja för hon är min och jag hennes. Ja hon är en speciell tjej, vår krydda och virvelvind här hemma men så nära hon står mig min alldeles egna älskade prinsessa som gett mig en sån kärlek till denna underbara ras, Greyhound!



Tillsammans är de verkligen den mest fantastiska Trio man kan tänka sig så olika men tillsammans är de så fullständiga! Jester som är den tryggaste och snällaste man kan tänka sig, Yougi som är sin egen herre med ett hjärta av guld, Gilly som är vår krydda och stora glädjespridare här hemma och ändå har jag inte ens berättat hälften av allt om att leva livet tillsammans med dessa underbara Tre, det finns liksom inte ord för allt.

 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Så fint du skriver. Vilka turhundar du har som får bo med dig och din familj. Vet du vilka andra raser som Jester o Yougi har än greyhound? Hälsningar Sarah

Camilla sa...

Hej Sarah!

Ingen aning egentligen bara mina egna gissningar vad det kan vara för raser i dem. Yougi tror jag till stor del är Whipppet. Jester skulle jag tro är Greyhound, ev Saluki och Collie då han är så följsam. Men som sagt bara gissningar! Oavsett så är de bäst precis som de är *ler.

Varma hälsningar Camilla