Olikheter!

Här hemma klickertränar vi för fullt, kul med lite nytänding! Jester och jag håller förstås på med vår lilla uppgift med att sätta nosen mot en post-it lapp. Nu har vi kommit så långt att han faktiskt ibland sätter nosen mot den handen jag har post-it lappen på. Bara det är ett framsteg och då har vi nu tränat ett par pass per dag i tre dagar nu! Jester är rätt långsam och behöver tid på sig, rätt tråkigt att träna egentligen då det mesta går ut på att vänta in honom och det tar tid. Men när man ger honom tiden och ser resultaten så blir man som min kloka mamma sa så där extra galet glad, man har vunnit massor.

Gilly får även hon träna samma sak men för henne går det fort och på tre korta träningspass som inte ens är två minuter per gång så hade hon fattat, nos på post-it. Hon är smart och med hela tiden min galna Greyound! Hon är så otroligt rolig att träna tillsammans med för hon bjuder verkligen på sig själv.

Ett tag tänkte jag nästan ta med mig Gilly till nästa klickeromgång bara för att det just är så himla roligt att just träna tillsammans med henne. Men vad lär jag mig av det? Nej Jester och jag ska fortsätta gå och det är tålamod från min sida som gäller men framför allt att jag förmedlar lika positiv energi till Jester som mot Gilly, säkert känner Gilly att jag tycker det är kul att träna med henne vilket ger en positiv effekt på träning. Tyvärr känner säkert Jester att jag inte tycker att det är roligt hela passet igenom när jag tränar tillsammans med honom, han ser med all säkerhet att jag tröttnar. Så fram med positiv energi när jag tränar med honom också! Man ska ju egentligen inte säga något när man klickertränar men tillsammans med Jester tänker jag nu ta till glada tillrop som bra, jaa mm. Det för att själv ska tänka på att vara positiv och inte bli mekanisk men även för att jag ser att Jester behöver orden och vaknar till han också, ja men det är så här matte vill att jag gör och hon tycker det jag gör är bra och vi har roligt tillsammans, det ska jag förmedla från och med nu!

Liten Yougi fick även han lite klickerträning idag, men ett kort pass. Han tycker det är så jobbigt min lillkille. Men han står hos mig och jobbar hela tiden men med helspänd kropp, inte helt säker på att det verkligen är positiv träning. Hans tuffa liv innan han kom hem till oss märks så tydligt i såna här situationer. Med honom hade jag en kon som jag vill att han ska titta på, ända kravet på honom. Det fixade han på en gång förstås vilket var min mening, det ska vara positivt och gå fort så det känns bra för honom hela tiden. Det ska vi fortsätta med nu ett tag så han vet vad jag vill och kanske kan det ge honom mer positiv erfarenhet av just klickerträning. Har nog varit lite för snabb tidigare att byta saker kan ska göra som tex musmatt, kartong mm. Nu kör vi kon tills jag ser att han tröttnar, kanske kan vi då lägga till nos mot kon. Med tanke på glada tillrop till Jester så är det tvärtom med Yougi, tyst som en mus annars blir han störd och börjar fundera på rätt och fel, kanske mest på fel. Där får precis som med Gilly berömmen komma när träningspasset är slut.

Tänk så olika de är mina Tre och inte är det de som ska anpassa sig efter mig och min träning utan jag som ska anpassa träningen efter dem, mina fina!

Som avlsutning på dagens träningspass fick de leta köttbullar i nysnön som kommit!