Hundarna sov gott i campingstugan, de fick ju ligga i sängen... Jester och Gilly tätt intill matte och Yougi kröp ner hos Cliffs matte medan Cliff la sig vid dörren. Stugan var inte stor, den var väldigt liten och jag blir så imponerad över våra hundar som fungerar så bra tillsammans trots trånga ytor!
Sängarna bäddad och Trion är först på plats...
Gilly tyckte Cliffs mattes sovsäck såg mysig ut...
Fina, goa, glada Cliffen!
Jag vill också vara med i sängen!
Vaknade på morgonen med en Greyhound tätt intill... hm kanske inte den vackraste bilden på Gilly!
Yougi bytte till min säng på morgonen för lite mys och för att dela huvudkudde med sin matte!
När Yougi kom till matte flyttade sig Jester till Cliffs matte, men jag får långa svarta blickar...
Morgonmys i min säng! Fina Cliffen hoppade upp han också!
Cliff tycker mycket om Gilly!
Älskar den här bilden, helt underbar på helt underbara hundar!
Vår lilla "lekstuga" som vi övernattade i.
Så åkte vi vidare för att träffa Rolle som var anledningen till vår resa. En mycket vacker hane och en väldigt trevlig kille med en härlig utstrålning, en ledare i sin flock!
I kennlarna fanns det flera vackra Greyhounds, de är verkligen så himla vackra hundar!
Cliff och Rolle tillsammans, två stiliga killar som matcha varandra till utseendet men kanske inte i temperamentet?
Så vänliga och vackra ögon!
Inne i huset fanns det fler vackra Greyhounds, rena paradiset med massor av vackra trevliga hundar kring sig! Stor gästvänlighet blev vi bjudna på hela dagen av både två- och fyrbenta!
Det har varit en bra resa och Cliffs matte och jag vi har haft det så roligt tillsammans och jag tror allt att våra hundar har njutit av att vara med oss! Sen kan jag inte låta bli att bära med mig att jag vill se våra kära långnosar i sängen/soffan på rygg med benen rätt upp i luften, inte i kennlar. Men så ser det ur för många uppfödare av olika raser jag vet, men jag vill ha mina hundar inne och som en stor del i min familj något annat finns inte för mig. Sen har jag har svårt, som den blödiga matte jag är, att höra om hundar som skadat sig på kappbanan. Jag älskar att se Greyhounds sträcka ut och springa för fullt, har varit på kappbanan och sett Greyhounds springa och det är vackert. Men jag skulle aldrig klara av att låta mina springa på det sättet och veta att skaderisken är rätt stor, i mina ögon iaf. Nu får jag säkert kappfolket på mig... men jag har varken hjärta eller nerver att låta mina hundar springa på det viset annat än på skoj. Visst de kan de skada sig alltid när de springer oavsett om det är i skogen eller på banan men bara tanken gör mig nervös! Nej jag älskar Greyhounden för dess skönhet, mjuka milda sätt och deras otroliga lugn, jag älskar att se dem sträcka ut för fullt på ett fält och att se dem på rygg i soffan med benen rätt upp i luften, så älskar jag att se Greyhounds!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar