Det finns tex en terrier, jackrussel terrier av något slag som Yougi inte bara tycker om! Han morrar och skäller vilket även startar igång Gilly. Den stackars tanten som går med sin terrier ser verkligen rädd ut när vi möter henne och jag förstår henne för mina (Jester säger inget) låter verkligen inge trevliga just då.
Stora hundar med mycket päls, långhåriga schäfrar tex blir Gilly väldigt osäker på vid möten. Hon ger då dubbla signaler, hon smyger som en panter och gör ett skutt rätt upp i luften samtidigt som hon skäller till (hon gör så när hon leker). Är det då en hund som inte känner henne som vi möter så svarar den upp så klart, vilket gör att Yougi ger Gilly stöd och Gilly hakar på. Här i området är det en vit herdehund som Gilly alltid gör på samma sätt vid mötet.
Finns även några Border Collies här i området som Yougi inte gillar alls, men han har lärt sig med träning att vara tyst när vi möter dem. Men när de har passerat efter så där 5 meter då börjar han morra och skälla. Ja han är för roligt! Så nu får vi fortsätta träningen men att inte skälla/morra alls...
Ibland skulle jag vilja vara hund för en stund för att veta vad hundarna egentligen säger till varandra. Jag inbillar mig att just de hundarna som vi möter då mina reagerar är hundar som "blåser" upp sig lite och det gör både Gilly och Yougi lite osäkra. Att sen Gilly har svårt med andra hundar som inte är smala, högbenta långnosar är inte så konstigt. Då hon för ett år sen aldrig sett något annat än andra Greyhounds i hundväg. Nu fungerar det bra med de allra flesta hundraserna, men just de långpälsade har hon svårt att förstå sig på fortfarande.
Möter vi däremot en hund som tydligt gör utfall - morrar, drar i kopplet och skäller så säger mina inget när vi möts, om man inte räknar Yougi som börjar skälla/morra efter de där 5 metrarna...
Nu är det inget större problem för både Youg och Gilly lyssnar bra och går att få tysta så länge vi bara går förbi eller att den andra hundägaren med hund passerar oss. Men visst är det spännande, varför det nästan alltid går hur bra som helst men så är det vissa hundar, vissa möten som väcker något hos mina...
Efter gårdagen kan jag säga att mina hundar är dagen efter... Blev en lång sovmorgon för dem idag!
Efter en sen frukost som snarare var lunch för hundarna och efter en lunchpromenad så återgick hundarna till att vara dagen efter. Så här ser det ut nu hemma hos mig - alla sover!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar